Here´s another day

Faktiskt ser det exakt ut som igår, både ute och inne. Man borde kanske göra något åt monotonin i vardagen, man är ju ändå fattigpensionär med potensen i behåll. Jag tror inte det finns ett plastkort jag inte har utnyttjat krediten på kvar i portmonnän. Så handla något kan man ju glömma. Och stjäla när man snart är 70, det verkar nästan bli humor av. Förresten behövs inga fler grejer här hemma, golv och möbler är täckta av strömomvandlare, sladdar och externa hårddiskar. När jag rullar ut Yngve till stora rummet passerar vi den nyblivna oordningen och jag kan då se hur konfunderad han ser ut. Dansken Ole ringde igår och berättade att han låg på sjukhus i Torsby efter att ha trillat hemma. I fyra dar låg han och ropade på hjälp. Jag tycker jag har hört det där förut, eller läst. Nu slipper vi i alla fall ha honom springande omkring naken här i jul. Jag ringde morsan på kul i går kväll och hon sa förstås; men Claes, så trevligt!, hur mår din vackra fru? Jag sa; men vafan, det är ju Pelle, jag har väl ingen fru! Varför tror du alltid att det är Claes? Men oj då, sa morsan, sa jag det? Var du här i Simrishamn igår….vad snällt att hälsa på! Men fan, jag bor ju i Norrland nu, sa jag. Jaa visst, ha det så bra, hej då, sa morsan. Den som ändå kunde hinna bli föräldralös innan man dör…men sån tur har man nog inte. Vi får väl se vad fredagen har i sitt sköte, bara inte tv4 igen, tänker jag, men så blir det säkert ändå, Yngve gillar miljonären.