Peter Brunius lördag kväll den 14 augusti 2010

augusti 14, 2010

Så mycket som händer samtidigt, just nu…..folk dör och föds, folk hoppas och misströstar, folk blir rika och fattiga, folk torteras, våldtas och träffas, folk äter och svälter, folk letar och finner, folk ger upp och börjar om, folk rånar banker och står vid bankomater som visar på tomt konto, folk krockar och fattar först inte vad som hände, inte ens smärtan har kommit än och folk klarar sig med en centimeter från att köra ihjäl sig, folk ljuger för att komma i bättre dager och säger sanningen och allt rasar, folk funderar på hur man borde spränga skatteverket och känner sig svävande för att skulderna just blev betalda, folk sitter ensamma i båtar medan det blåser 20 sekundmeter och det är 600 sjömil till Azorerna och sitter i en restaurant vid hamnen och hör hur tackel och tåg smattrar mot masterna bland segelbåtarna, folk har gått vilse och börjar frysa och sitter vid en lägereld och pratar, folk sover i trappuppgångar och ligger i skinnsoffor och ser på tv, folk springer så fort de kan för att komma ifrån blodtörstiga och penninghungriga gäng och söker upp gäldenärer som man hotar om de inte betalar, folk är missnöjda med nya rullstolen och känner interiördoften från nyköpta bilen, folk är bortglömda och håller på att ge upp och undrar hur man omärkligt kan smita från födelsedagsfesten, folk provar Viagra och har fått flatlöss, folk kan inte glömma oförätterna och kan inte hitta Safsaf-oasen och det börjar blåsa, folk retar sig på alla döda wallabies som man inte tar bort från vägen och förstår inte hur det alltid ser så gott ut när man grillar i reklamen men aldrig lyckas själv, folk ligger alldeles stilla och bara väntar och regnet slutar inte fastän vägarna ligger en halvmeter under vatten, folk tänker att Gud varför slutar det inte skaka i flygplanskroppen och man sitter i vänthallen och ororar sig över tullen, folk försöker simma över Rio Grande men strålkastarna har redan upptäckt dem och man tycker att någon just såg vad man stoppade i fickan, folk förställer sig och dricker choklad. Allt händer just nu, och just nu, och just nu…

Annonser

Peter Brunius

augusti 14, 2010

Jag har tydligen en namne som har hand om sopor (!!?!!)

Peter Brunius lördag morgon

augusti 14, 2010

Jaha, vad säger man….premisserna ändras hela tiden, ibland omärkligt, men oftast skoningslöst och snabbtorkande. Hemskt faktiskt, vad folk, tillochmed de som anses vara utåtriktade och objektiva, är låsta i sig själva och i sin egocentricitet, alldeles uppbundna i hur de mår och vad de känner för.
Jag undrar hur många som efter toabesöken tvättar sig därbak, hur många, som när man drar ner byxorna på dem luktar illa.
Det måste kännas tungt att vara hetero och befinna sig i en enorm, oöverskådlig deg av likaläggningar med samma mönster, samma sexuella språk och samma värderingar, i stort sett i alla fall. Hur måste man inte då och då känna att man vill bryta sig ur den monotona heterovärlden och bara för en stund låtsas att man är lite annorlunda, lite udda. Men kanske inte ändå….kanske den stora värderingsbullen känns skyddande och kanske det heterosexuella samhället med alla självklarheter och självskrivna förväntningar gör att tryggheten ändå känns livsviktig. Antagligen ligger då egocentriciteten nära, med /hur känner jag mig/ är jag olycklig/ tycker jag att det smakar illa/ vill jag ha utrymme hemma/ är jag glad åt att ha 200 obegripliga nya vänner på Facebook/ är jag hund eller kattmänniska/ sov jag bra i natt eller måste jag tala med någon om sömnproblem/ hur pass omtyckt är jag på jobbet/ på boulebanan/ hemma/ har jag fått cancer/ tycker jag bättre om att åka till Thailand än att fira jul hemma/ var det värt att skaffa barn, bryr de sig om mig egentligen, eller är det bara pengarna som intresserar/ ser jag rynkig ut/varför mår jag illa/ kommer jag till himlen när jag dör/ tvättar jag mig i arschlet när jag har bajsat/ älskar jag barnbarnen/ älskar de mig/ borde vi ha skilts för tio år sedan/ tycker jag att vattnet smakar konstigt/ är jag tillräckligt social/ är jag kanske homosexuell i alla fall, fast jag inte tror det ändå/ hur går det med aktierna, blir jag utfattig/ och så vidare. Nästan vem man än kallpratar med, så går det hela ut på att /jag tycker och känner och vill och ska och kan och bryr mig inte och bryr mig och tycker och känner en gång till.
Hur mycket i livet av det man tror man väljer, är egentligen instinkt, som efter instinktens genomförande klassas som ett fritt val….säkert närapå 99 %. Kanske tillochmed korna är friare i tankegång och val än hårlösa, livsfarliga, opålitliga, starkluktande människodjuret. Bara råttor och människor är fertila året om och titta på resultatet; överpopulation av både råttor och människor.
I brist på närliggande krig måste man ha militärövningar och krigsspel; man skjuter folk både med lösa skott och skarpladdat. Lyckliga barn och ungdomar i mellanöstern och i Afrika som får knattra ner varandra helt gratis, tills stillestånd uppnås och de religiösa ledarna stövlar in och tänder på stubinerna igen. Ja, människan är god innerst inne, eller hur……undrar vad de som rent officiellt piedestaliseras som goda egentligen går igång på, kan de få erektion av att hjälpa fattiga, eller känner de sig faktiskt höga av att skänka pengar till länder i misär, där dessutom hjälpen aldrig kommer fram.
Människan är ett våldsamt djur kan man nog lugnt konstatera, och inkonsekvent i högsta grad, riktigt oberäkneligt faktiskt.
Några funderingar en lördagsmorgon medan Schuberts fantasier snirklar sig runt gardinerna i solglimtarna.

Peter Brunius lördag förmiddag 14 augusti 2010

augusti 14, 2010

Morgontidningen som jag hämtade när dimman låg tät över byn, har som vanligt totalt intetsägande, ovidkommande, ointressanta, löjliga och frampressade rubriker på förstasidan i stil med; DUBBELSPÅR KLART. Eller som jag såg i förrgår; Laila trött på Kicki. Men det är faktiskt sant, att bakom alla korkade och märkliga rubriker döljer sig en redaktion någonstans, med riktiga människor…eller…
Jaja, säger man, det finns ju annat, viktigare att hänga upp sig på eller engagera sig i, som tillgjorda, misslyckade skådisar som blir kockar eller tv-reportrar som har tagit bort E och i stället lagt dit Ä, så att inte skåningarna kan göra sig roliga över att uppsvenskar säger reker medan de själva frejdigt kör med diftonger så de nästan kvävs, eller att man har, efter 30 år verkligen tagit fasta på att ingenting skiljer talspråk och skriftspråk längre, mao att talspråk egentligen inte längre finns. Man pratar som man gjorde när man läste innantill i skolan 1950, och de som introducerade det nya sättet att tala var Björn Borg och Kung Karl Gustav. Det låter inte klokt och som ett extra tillägg har man i Stockholm på allvar tagit upp göteborgs-ina och gjort uppsvenskan till ett nytt språk. Nya generationer, nytt språk, gamla värderingar.

Peter Gomer Brunius 14 augusti 2010

augusti 14, 2010

Jaha, vad säger man….premisserna ändras hela tiden, ibland omärkligt, men oftast skoningslöst och snabbtorkande. Hemskt faktiskt, vad folk, tillochmed de som anses vara utåtriktade och objektiva, är låsta i sig själva och i sin egocentricitet, alldeles uppbundna i hur de mår och vad de känner för.
Jag undrar hur många som efter toabesöken tvättar sig därbak, hur många, som när man drar ner byxorna på dem luktar illa.
Det måste kännas tungt att vara hetero och befinna sig i en enorm, oöverskådlig deg av likaläggningar med samma mönster, samma sexuella språk och samma värderingar, i stort sett i alla fall. Hur måste man inte då och då känna att man vill bryta sig ur den monotona heterovärlden och bara för en stund låtsas att man är lite annorlunda, lite udda. Men kanske inte ändå….kanske den stora värderingsbullen känns skyddande och kanske det heterosexuella samhället med alla självklarheter och självskrivna förväntningar gör att tryggheten ändå känns livsviktig. Antagligen ligger då egocentriciteten nära, med /hur känner jag mig/ är jag olycklig/ tycker jag att det smakar illa/ vill jag ha utrymme hemma/ är jag glad åt att ha 200 obegripliga nya vänner på Facebook/ är jag hund eller kattmänniska/ sov jag bra i natt eller måste jag tala med någon om sömnproblem/ hur pass omtyckt är jag på jobbet/ på boulebanan/ hemma/ har jag fått cancer/ tycker jag bättre om att åka till Thailand än att fira jul hemma/ var det värt att skaffa barn, bryr de sig om mig egentligen, eller är det bara pengarna som intresserar/ ser jag rynkig ut/varför mår jag illa/ kommer jag till himlen när jag dör/ tvättar jag mig i arschlet när jag har bajsat/ älskar jag barnbarnen/ älskar de mig/ borde vi ha skilts för tio år sedan/ tycker jag att vattnet smakar konstigt/ är jag tillräckligt social/ är jag kanske homosexuell i alla fall, fast jag inte tror det ändå/ hur går det med aktierna, blir jag utfattig/ och så vidare. Nästan vem man än kallpratar med, så går det hela ut på att /jag tycker och känner och vill och ska och kan och bryr mig inte och bryr mig och tycker och känner en gång till.
Hur mycket i livet av det man tror man väljer, är egentligen instinkt, som efter instinktens genomförande klassas som ett fritt val….säkert närapå 99 %. Kanske tillochmed korna är friare i tankegång och val än hårlösa, livsfarliga, opålitliga, starkluktande människodjuret. Bara råttor och människor är fertila året om och titta på resultatet; överpopulation av både råttor och människor.
I brist på närliggande krig måste man ha militärövningar och krigsspel; man skjuter folk både med lösa skott och skarpladdat. Lyckliga barn och ungdomar i mellanöstern och i Afrika som får knattra ner varandra helt gratis, tills stillestånd uppnås och de religiösa ledarna stövlar in och tänder på stubinerna igen. Ja, människan är god innerst inne, eller hur……undrar vad de som rent officiellt piedestaliseras som goda egentligen går igång på, kan de få erektion av att hjälpa fattiga, eller känner de sig faktiskt höga av att skänka pengar till länder i misär, där dessutom hjälpen aldrig kommer fram.
Människan är ett våldsamt djur kan man nog lugnt konstatera, och inkonsekvent i högsta grad, riktigt oberäkneligt faktiskt.
Några funderingar en lördagsmorgon medan Schuberts fantasier snirklar sig runt gardinerna i solglimtarna.

maj 30, 2010

Hello world!

november 11, 2009

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!